Vad är skillnaden mellan batterieringspasset och det digitala produktpasset?

Två passboken från två olika förordningar

Batteripassboken och det digitala produktpasset är inte två namn för samma sak. Batteripassboken kommer från batteriförordningen, en reglering som är utformad särskilt för batterier. Det digitala produktpasset kommer från ESPR (Förordning (EU) 2024/1781), den allmänna ecodesign-förordningen som stegvis kommer att gälla för produktgrupper som Europeiska kommissionen utser separat. Båda passen liknar varandra tekniskt — en QR-kod som ger tillgång till digitala produktuppgifter — men det är två åtskilda rättsliga processer, var och en med sitt eget innehål, sin egen tidplan och sin egen tillsynsram. För en tillverkare som introducerar både batterier och andra produkter på marknaden innebär detta att det möjligen måste beaktas två pässystem samtidigt, inte ett passbeskrivning som täcker allt i en gång.

Batterier faller utanför ESPR-ramverket

Artikel 1 i ESPR beskriver förordningens föremål och tillämpningsområde, och därmed även gränsen: ESPR är ett ramverk som fylls i per produktgrupp, och det är inte avsett att reglera produkter för vilka redan specifik EU-lagstiftning med egna ecodesign- eller passkrav finns. Batterier är ett sådant fall — för dem finns batteriförordningen, med en egen ordning för batteripasset, skild från ESPR:s generiska ramverk. Det digitala produktpasset enligt ESPR kommer att gälla för de produktgrupper som genom separata, produktspecifika krav införs under ESPR — tänk på textilier, möbler eller elektronisk utrustning som inte redan faller under en egen sektorsspecifik reglering.

Vad detta inte betyder: det digitala produktpasset från ESPR täcker inte automatiskt ett batteri som finns i en produkt. En produkt som själv faller under ESPR kan få sitt eget digitala produktpass, medan batteriet som sitter i det har sitt eget batteripass. På en fysisk produkt kan då två passbeskrivningar existera sida vid sida, var och en med sin egen datamängd och sin egen rättsliga grund.

Två tidsplaner som löper oberoende av varandra

För ESPR gäller att skyldigheten för ett digitalt produktpass först uppstår när Europeiska kommissionen har fastställt motsvarande krav för en särskild produktgrupp. Så länge detta inte har skett för en produktgrupp, finns det ännu ingen passkplikt för denna grupp enligt ESPR. Vilka produktgrupper som är aktuella när framgår inte av de här använda källorna och regleras separat för varje produktgrupp.

För batteripasset gäller en egen tidplan, som fastslås i batteriförordningen själv. Denna tidplan är oberoende av ESPR:s planering: den ena processen går inte före eller efter den andra. Ett datum för batteripasset nämns inte här, eftersom det inte följer av de tillhandahållna källorna — för den exakta planeringen av batteripasset är texten i batteriförordningen själv den lämpliga källan.

Vad detta betyder för en tillverkare med flera produktgrupper

Det första steget är att fastställa om det gäller ett batteri, en produkt med ett batteri i sig, eller en produkt utan batteri. För ett batteri i sig är batteriförordningen utgångspunkten för batteripasset, oavsett vad som händer vidare med ESPR. För en produkt som innehåller ett batteri är det värdefullt att separat titta på (a) om produkten själv tillhör en produktgrupp för vilken ESPR kommer att ställa krav, och (b) om batteriet här faller under sin egen passkplikt — det kan vara två separata processer som båda måste följas. För en produkt utan batteri är endast ESPR-processen relevant, och då handlar det framför allt om frågan om och när den egna produktgruppen utses.

I alla fall är det praktiskt att behålla produktdata (material, ursprung, reparations- och återvinningsinformation) på ett organiserat sätt, oavsett vilken passeringsmöjlighet som slutligen blir tillämplig. Den grunden är användbar så snart en av de två rutterna blir konkret och förhindrar att data senare måste samlas in under tidspress.

Grunden: artikel 1 och artikel 9 ESPR

Det faktum att två separata passeringsystem finns följer av hur ESPR avgränsar sitt eget tillämpningsområde. Artikel 1 i ESPR (ämne och tillämpningsområde) fastställer för vilka produkter förordningen är avsedd och var gränsen ligger i förhållande till redan befintlig, specifik EU-lagstiftning. Artikel 9 i ESPR (digitalt produktpass) beskriver sedan innehållet och funktionen för passet såsom det byggs upp inom denna ram, för de produktgrupper som omfattas av ESPR. Själva batteripaspotet finns inte i dessa artiklar, eftersom det passet har sin egen lagstiftningsgrund i batteriförordningen.

Vad du ska göra nu

Kontrollera om produkten är ett batteri, innehåller ett batteri, eller ingetdera, och sök för ett batteri upp texten i batteriförordningen för de exakta kraven och tidsplanen för batteripaspotet. För en produkt utan batteri, eller för den icke-batteri-del av en sammansatt produkt, är det rekommenderade sättet att följa vägledningen för produktgrupper enligt ESPR. Så snart det är klart för en konkret produktgrupp vilken rutt som gäller, kan motsvarande datainsamling ställas in på ett målinriktat sätt.

Var detta baseras på

Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar för varje påstående; ni behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

Batteripasset och det digitala produktpasset nämns ofta i samma mening, men de är två olika instrument från två olika förordningar. Batteripasset kommer från batteriförordningen och gäller specifikt för vissa batterikategorier. Det digitala produktpasset kommer från ESPR — Förordning (EU) 2024/1781, artikel 9 — och är ett generiskt instrument som fylls i produktgrupp för produktgrupp genom delegerade akter. För ett företag som för både batterier och andra produkter på marknaden innebär detta att det inte finns ett system för att uppfylla kraven, utan möjligen två vid sidan av varandra.

Batteripasset följer sin egen förordning

Batteriförordningen är skild från ESPR och har sitt eget tillämpningsområde, sina egna datakrav och sin egen tidslinje. För ett företag med 10 till 100 anställda som importerar batterier eller bearbetar dem i apparater innebär detta att skyldigheterna kring batteripasset inte automatiskt sammanfaller med vad som ska gälla för andra produktgrupper enligt ESPR. Den som bara tittar på ESPR missar batteripasset; den som bara tittar på batteriförordningen missar vad som gäller för resten av sortimentet.

ESPR är ramen, inte en direkt skyldighet i sig själv

Artikel 1 i ESPR beskriver förordningens föremål och tillämpningsområde: det är ett ramverk inom vilket krav fastställs per produktgrupp. ESPR i sig föreskriver således ingen passeringsskyldighet — det sker genom en delegerad akt per produktgrupp. För ett företag innebär detta att frågan "gäller produktpasset för min produkt" inte kan besvaras enbart med ESPR; det måste undersökas vilken produktgrupp som har utpekats och när. Mer om detta finns hos vad en delegerad handling är och varför den bestämmer vad som måste ske.

Två pass kan finnas sida vid sida för en produkt

För en produkt som innehåller ett batteri — en elcykel, elverktyg, en apparat med ackumulator — kan det förekomma att produkten själv faller under en ESPR-produktgrupp och det inbyggda batteriet under batteriförordningen. Det innebär i praktiken två pass, var och en med sin egen datamängd, bärare och ansvarig part, även om allt sitter i en fysisk produkt. En liknande situation — där en produkt har att göra med flera regler — är utarbetad vid hur många produktpass en e-cykel behöver och vid vad det betyder om en produkt omfattas av flera produktgrupper.

Innehållet i data skiljer sig åt mellan systemen

Det digitala produktpasset enligt ESPR får sina datakrav per produktgrupp, fastställda i den delegerade akten för den gruppen. Batteripasset har sin egen, i batteriförordningen fastlagd uppsättning data om batterians sammansättning, ursprung och prestanda. För ett företag som måste tillhandahålla båda är det alltså inte möjligt att använda en dataset för två pass — frågan om vilka data som precis ska in var kan spåras genom vilka data som ingår i produktpasset, tillsammans med en separat process för batteridata.

Där det går fel i praktiken

Batteriet behandlas som ett bifång. Ett företag fokuserar på passet för huvudprodukten — apparaten, fordonet, verktyget — och glömmer att det inbyggda batteriet medför en egen skyldighet som inte automatiskt följer med produktpasset för apparaten.

En dataset används för två ändamål. Data som samlats in för batteripasset återanvänds utan kontroll för det digitala produktpasset för slutprodukten, medan de erforderliga data och den underliggande lagstiftningen inte är desamma.

Tidsplaner likställs. Eftersom båda instrumenten kallas "pass" antas de bli obligatoriska på samma tidpunkt. ESPR-skyldigheten för en produktgrupp beror på den delegerade akten för den gruppen — se ordningen i vilken produktgrupper är i tur — och denna följer en egen tidslinje, skild från batteriförordningen.

Den ansvariga parten utses inte separat. Vid en sammansatt produkt med ett batteri däri utgår man ofta från att en part (vanligtvis tillverkaren av slutprodukten) är ansvarig för båda passen, medan batterförordningen har en egen ansvarsfördelning som inte automatiskt sammanfaller med slutproduktens.

Det kontrolleras för tidigt eller för sent om regelverken är tillämpliga. Företag som är osäkra på om deras produkt överhuvudtaget omfattas av någon av regelverken ställer ibland denna fråga först när datautföraren redan måste beställas. Genom att kontrollera tidigare vilken regel som är tillämplig — via eller om produktpasset gäller för den egna produkten — undviks att detta måste klargöras senare i processen.

Vad ni kan dokumentera

En översikt per produkt över vilken regel som är tillämplig: ESPR, batterförordningen, eller båda — med motivering till varför.
Per batteribärande produkt: vilken part som är ansvarig för batteriet och vilken för slutproduktens digitala produktpass, inklusive motivering.
Den datamängd som tillhandahålls för batteriet, separat dokumenterad från datamängden för det digitala produktpasset, så att de inte av misstag blandas eller förväxlas.
En fastställd tidpunkt då kontrolleras på nytt om slutproduktens produktgrupp sedan dess har fått en delegerad rättsakt, och om det påverkar planeringen.
Korrespondens eller interna anteckningar om frågan vilken produktgrupp som är tillämplig, för det fall att detta senare måste förklaras — till exempel på grundval av vilken produktgrupp som passar för den egna produkten.
En intern riktlinje om vad ESPR väl och inte direkt föreskriver, så att nya medarbetare inte antar att vad som förändras för små och medelstora företag enligt ESPR automatiskt även gäller för batterierna i sortimentet.

Detta är inte juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om den lagstiftning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till er situation. Vid tvivel om er eget fall rådfrågar ni en jurist eller tillsynsmyndigheten.

Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — korrigeringar får företräde.