gäller olika regler per EU-land för produktpasset

En förordning, direkt gällande i varje EU-land

Nej, grunden för det digitala produktpasset skiljer sig inte åt mellan EU-länder: ESPR är en europeisk förordning och den gäller direkt och på samma sätt i alla medlemsstater, utan att något land först behöver omvandla reglerna till egen lagstiftning. Det var ett medvetet val vid utarbetningen av denna förordning, just för att förhindra att en tillverkare som säljer i flera EU-länder hamnar i situationen att behöva hantera lika många olika regelsamlingar. Vad som skiljer sig åt mellan produktgrupper — och det är en annan typ av skillnad än mellan länder — är de specifika krav som fastställs i tilläggsbestämmelser per produktgrupp, såsom vilka data som exakt måste ingå i passet och från vilken tidpunkt det börjar gälla.

Vad som är likvärdigt, och vad ett land ändå kan fyllas i

Skyldigheterna enligt själva förordningen — vem som är ansvarig för passet, vad ett digitalt produktpass måste innehålla, och för vilka produkter denna ram gäller — är fastställda i texten i ESPR och är inte föremål för nationell tolkning. Artikel 1 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) beskriver förordningens ämne och tillämpningsområde, och artikel 9 beskriver vad ett digitalt produktpass måste vara och innehålla. Dessa bestämmelser gäller för alla produkter som omfattas av tillämpningsområdet, på samma sätt i varje EU-land.

Där länder faktiskt har en roll är när det gäller övervakning och tillämpning: marknadsövervakningsbehörigheterna är organiserade per land, och det sätt på vilket inspektioner genomförs eller hur en upptäckt bristfällighet hanteras kan i praktiken variera mellan övervakare. Det är ingen skillnad i själva reglerna, utan i hur de genomfördes. Även utnämnandet av den ansvariga övervakaren för en produktgrupp är något som fylls i på nationell nivå, medan normen som granskas — förordningen — är densamma överallt.

Ännu inget datum fastställt på landsnivå — det följer av själva förordningen

Det finns ingen datum som skiljer sig mellan EU-länder för när pasportkrav träder i kraft: eftersom ESPR är en förordning och inte ett direktiv, finns det ingen utrymme för medlemsstater att välja sitt eget genomförandeögonblick. De datum då krav för en produktgrupp träder i kraft fastställs i tilläggsbestämmelserna per produktgrupp, och dessa datum gäller då för hela EU samtidigt. Till dess att sådana tilläggsbestämmelser för en specifik produktgrupp har fastställts och trätt i kraft gäller pasportkraven för denna grupp ännu inte — och det skiljer sig alltså per produktgrupp, inte per land.

Vad detta betyder för den som säljer i flera EU-länder

För en tillverkare eller importör som tillför produkter på marknaden i flera EU-länder innebär detta att ett och samma pass, sammanställt enligt de europeiska kraven, i princip är tillräckligt överallt inom EU — det finns ingen anledning att göra en anpassad version per land. De praktiska fokuspunkterna ligger på annat håll: först är det viktigt att fastställa om en produkt överhuvudtaget omfattas av pasportkravet, vilket kan läsas i delen om huruvida produktpasset gäller för en specifik produkt. Därefter är frågan vem i den egna kedjan som ansvarar för att sammanställa och hålla passet uppdaterat, vilket förklaras på sidan om vem som är ansvarig för produktpasset.

För den som är osäker på sin egen roll i kedjan — tillverkare, importör, eller något däremellan — finns det en separat sammanfattning för att fastställa detta, som finns under frågan om huruvida någon är importör eller tillverkare enligt ESPR. När denna roll är klar förskjuts fokus från "skiljer detta sig åt per land" till "vad måste ingå i passet för denna specifika produktgrupp", och det är där de produktgruppsspecifika bestämmelserna (de delegerade rättsakter enligt ESPR) blir den avgörande faktorn, inte försäljningslandet.

Grunden: artikel 1, artikel 9 och artikel 27 i ESPR

Att ESPR gäller på samma sätt överallt i EU följer av förordningens karaktär: artikel 1 i förordning (EU) 2024/1781 fastställer föremål och tillämpningsområde, och som förordning har denna text direkt rättsverkan i varje medlemsstat utan nationell omöversättning. Artikel 9 beskriver kraven på det digitala produktpasset själv, och artikel 27 beskriver tillverkarnas skyldigheter — båda bestämmelserna är formulerade identiskt för alla EU-länder och gäller utan utrymme för en medlemsstat att avvika från dem. Skillnader uppstår först på nivån för produktgruppspecifika delegerade rättsakter och på nivån för nationell tillämpning av tillsynen — inte på nivån för själva förordningen.

Den som vill undersöka vad detta innebär för en egen situation gör bäst i att först konstatera vilken roll i kedjan det egna företaget har och om den berörda produktgruppen redan omfattas av en passportverpfliktelse, och från där se vidare på de konkreta innehållskrav som kommer att gälla för den produktgruppen.

Var detta baseras på

Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar för varje påstående; ni behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

ESPR (förordning (EU) 2024/1781) är en förordning, och det är exakt det ord som denna fråga handlar om. En förordning har direkt rättsverkan i varje medlemsstat utan att en nationell lag först måste stiftas. Artikel 1 i ESPR beskriver förordningens föremål och tillämpningsområde på EU-nivå, och det är precis därför det i princip inte finns utrymme för 27 olika versioner av passet.

Passets innehål är detsamma i hela EU

Artikel 9 i ESPR beskriver vad ett digitalt produktpass måste innehålla och hur det måste vara tillgängligt. Dessa krav gäller på samma sätt för varje medlemsstat. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta att ett pass som uppfyller artikel 9 i princip inte behöver omorganiseras per land. Plattformen som hostar passet, QR-koden som fungerar som databärare och de data som ingår i det är inte beroende av frågan om produkten släpps på marknaden i Nederländerna, Tyskland eller Polen.

Tillverkarnas skyldigheter är desamma i hela EU

Artikel 27 i ESPR beskriver tillverkarnas skyldigheter, och även dessa skyldigheter är formulerade på EU-nivå. Den som är tillverkare enligt denna förordning bär samma ansvar oavsett i vilken medlemsstat huvudkontoret är beläget eller till vilka medlemsstater produkten skickas. Detta skiljer sig från viss äldre reglering där länder ibland ställde egna tilläggskrav på förpackning, språk eller registrering. Den som vill undersöka om denna tillverkareroll gäller för det egna företaget finner grunden för detta på Är jag importör eller tillverkare enligt ESPR?.

Tillämpning och verkställighet sker genom medlemsstaterna

Även om innehållet i skyldigheterna är detsamma ligger tillsynen över efterlevnaden på de nationella marknadsövervakarnas ansvar. Varje medlemsstat utser sina egna tillsyn havande myndigheter, och dessa myndigheter arbetar inom sin egen nationella organisation, med sitt eget arbetssätt, prioriteringar och kommunikation. Det förklarar varför två företag med en jämförbar produkt som är aktiva i olika medlemsstater ibland har en olika erfarenhet av inspektioner eller förfrågningar från en tillsynsmyndighet — inte för att reglerna skiljer sig åt, utan för att tillämpningen per land har sin egen praxis.

Där det går fel i praktiken

Låta göra ett pass per försäljningsland. Ett företag som säljer samma produkt i fem medlemsstater tänker ibland att en anpassad version av passet behövs per land, till exempel på grund av språk. Kärnan i de obligatoriska uppgifterna följer dock från artikel 9 i ESPR och gäller för samma produkt i hela EU; språkval för presentationen är en annan fråga än frågan om själva innehållet skiljer sig per land.

Förvirring mellan "EU-regel" och "nationell lag". Eftersom ESPR är en förordning och inte ett direktiv finns ingen nationell genomförandlag att söka. Företag som söker efter "den nederländska lagen om produktpass" hittar den inte och drar ibland felaktigt slutsatsen att det ännu inte är reglerat. Skyldigheten finns redan direkt i förordningen själv.

Anta att tillsyn är lika strikt eller organiserad på samma sätt överallt. Eftersom genomförandet ligger på nationella tillsynsmyndigheter skiljer sig sättet att genomföra kontroller åt. Ett företag som säljer via en onlinemarknadsplats i flera medlemsstater löper därför risken att få olika signaler från olika håll. Den som vill veta mer om detta i samband med marknadsplatsförsäljning hittar bakgrund på Vad betyder produktpasset om jag säljer produkter via en onlinemarknadsplats?.

Oklarheter i en kedja som går genom flera medlemsstater. Vid privata märkesprodukter eller försäljning under eget märke sitter tillverkaren ibland i ett land, märkhavaren i ett annat och distributören i ett tredje. Eftersom skyldigheterna enligt artikel 27 är kopplade till en roll och inte till ett land återstår frågan om vem som bär vilken skyldighet oberoende av var i EU dessa parter är etablerade. Mer information om detta finns på vem är ansvarig för produktpasset för private label-produkter och på Jag säljer produkter under mitt eget varumärke — vilka förpliktelser får jag?.

Tillverkare utanför EU, försäljning i flera medlemsstater. En tillverkare som är etablerad utanför EU och marknadsför produkter i flera medlemsstater utgår ibland från att en annan representant behövs per medlemsstat. Rollen som auktoriserad representant följer dock från förordningen själv och är inte bunden till en medlemsstat på det sätt som ofta antas. Bakgrund om detta finns på Min tillverkare ligger utanför EU — vem ordnar produktpasset då? och på behöver jag en auktoriserad representant i EU för produktpasset.

Vad ni kan dokumentera

En översikt över de medlemsstater där produkten faktiskt marknadsförs, så att det är klart vilka nationella tillsynsmyndigheter som kan vara relevanta.
Dokumentation som visar vilken part i kedjan som har vilken roll (tillverkare, importör, distributör, auktoriserad representant), oberoende av etableringsland.
En fast version av passportets innehål som uppfyller artikel 9 i ESPR, eventuellt med språkvarianter för presentationen, men utan innehållsmässiga skillnader per försäljningsland.
Korrespondens eller dokumentation av kontakt med nationella tillsynsmyndigheter, per medlemsstat där detta är relevant, så att eventuella skillnader i tillvägagångssätt mellan länder kan spåras.
Interna överenskommelser om vem inom företaget som är ansvarig för att hålla reda på ändringar i förordningen och vem som övervakar detta när företaget är verksamt i flera medlemsstater. Bakgrund om fördelningen av ansvar inom en kedja finns på Vem är ansvarig för det digitala produktpasset för produkter?.

Detta är inte juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om den lagstiftning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till er situation. Vid tvivel om er eget fall rådfrågar ni en jurist eller tillsynsmyndigheten.

Skrivet med AI baserat på källorna ovan, kontrollerat av en människa den 2026-09-05. Stämmer något inte? Låt oss veta — korrigeringar får företräde.