måste jag erbjuda produktpasset på flera språk

Minst ett språk som användaren förstår

ESPR föreskriver att information i det digitala produktpasset måste vara förståelig för den användare det är avsett för, och den delegerade aktionen per produktgrupp fastställer vilken eller vilka språk som konkret krävs för detta. Det finns ingen fast lista över "obligatoriska språk" i själva ESPR — ingen artikel som säger "svenska, danska och norska obligatoriskt". Det som är fastslaget är utgångspunkten: passet måste vara användbart för slutanvändaren, och information som ingen kan läsa uppfyller inte det kravet. För en produkt som släpps på marknaden i Sverige är det självklart relevant med slutanvändarens språk — men den hårda regeln om det måste komma från produktgruppens delegerade handling, inte från ESPR i allmän mening.

Vad som är allmänt reglerat och vad som varierar per produktgrupp

Artikel 10 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781) beskriver de allmänna kraven på det digitala produktpasset: passet måste vara tillgängligt, pålitligt och förståeligt. Artikel 11 handlar om den tekniska utformningen och driften av det, såsom kopplingen till dataöverföraren och hur passet kan granskas. Ingen av dessa artiklar nämner ett specifikt språkkrav. Det kravet, om det kommer, fastställs per produktgrupp via de delegerade handlingar som följer av artiklarna 5 till och med 7 i ESPR. Det innebär att språkkravet för till exempel textilier kan se annorlunda ut än för möbler eller elektronik — inte för att lagen är motsägelsefull, utan för att varje produktgrupp får sin egen delegerad handling med egna bestämmelser. Vad en delegerad handling som exakt omfattas och varför det bestämmer den konkreta utformningen är därför relevant att förstå innan du förväntar dig att ESPR själv innehåller en språktabell.

Detta ämne handlar alltså inte om "måste passet vara flerspråkigt" som en generisk, alltid gällande regel, utan om en fråga som besvaras separat per produktgrupp. För en tillverkare som säljer produkter i flera medlemsstater är det tänkbart att den delegerade aktionen ställer ett krav som skiljer sig från vad som gäller för en annan produktgrupp, eller att det finns utrymme för språket i landet för första försäljning. Det som inte är fastslaget på grundval av endast ESPR är ett uttalande om ett språk (till exempel engelska) alltid räcker, eller om tvärtom alla språk i de länder där produkten säljs krävs.

Inget fast datum än, men en fast mekanism

Det finns ingen allmän datum då en språkverpliktet för alla produktgrupper träder i kraft, eftersom den förpliktelsen fastställs per produktgrupp i den delegerade aktionen för den gruppen. Till dess att en delegerad handling för en särskild produktgrupp har fastställts och trätt i kraft gäller ingen konkret språkverpliktet från ESPR-regelverket för den gruppen. Det som redan är fastslaget är principen i artikel 10: informationen måste vara förståelig för användaren. Den principen gäller oavsett vilken produktgrupp det gäller, även om översättningen av det till ett konkret språkkrav ännu inte har gjorts överallt. Mer om den allmänna planeringen av förpliktelser per produktgrupp beskrivs i frågan när passet blir obligatoriskt för produkter.

Vad detta betyder för tillvagagångssättet

Det första steget är att kontrollera om det redan finns en delegerad handling för den egna produktgruppen, och i så fall vad den specifikt säger om språk. Det är där det konkreta kravet finns, inte i själva ESPR-texten. Det andra steget är att i avvaktan på det utgå från principen att informationen måste vara förståelig för användaren på den marknad där produkten säljs — i praktiken innebär det ofta att det aktuella landets språk är relevant, även utan att det redan finns ett uttryckligt lagstiftningsöverförande. Det tredje steget är att ta hänsyn till själva produktpassets utformning: eftersom produktpasset sammanställs från uppgifter från tillverkaren eller importören är det praktiskt att redan när uppgifterna lämnas in överväga vilka fält som ska fyllas i vilket språk, så att ett eventuellt språkkrav senare inte innebär att allt måste göras om. Det motsvarar frågan vilka uppgifter som exakt kommer att finnas i produktpasset — språket är nämligen relevant per datafält, inte för produktpasset som helhet på en gång.

Om någon nu redan är osäker på om den egna produkten överhaupt omfattas av ESPR, är det bra att först besvara den frågan innan språkfrågan uppkommer; det är utarbetat under frågan om produktpasset gäller för de egna produkterna.

Var detta står: artikel 10 och de delegerade handlingar per produktgrupp

Denna förklaring följer av artikel 10 i ESPR (förordning (EU) 2024/1781), som fastställer de allmänna tillgänglighets- och begriplighetskrav som gäller för det digitala produktpasset, i kombination med artikel 11 om dess tekniska utformning och verksamhet. Den konkreta utformningen — vilket eller vilka språk som exakt krävs — följer inte av dessa artiklar i sig, utan av de delegerade handlingar som fastställs per produktgrupp enligt artiklarna 5 till 7 i ESPR.

Om någon nu vill igång kan det vara bäst att börja med att kontrollera vilken produktgrupp som den egna produkten tillhör och om det redan har publicerats en delegerad handling för den; så länge det inte är fallet är det lämpligt att redan när man lämnar in produktuppgifter ta hänsyn till språket på den marknad där produkten säljs.

Var detta baseras på

Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar för varje påstående; ni behöver inte tro på oss.

Vad du konkret måste göra

Vad som förväntas av dig

ESPR reglerar i artikel 10 vad som innehållsmässigt måste finnas i det digitala produktpasset, men förordningens text är återhållsam när det gäller det språk som används. Det finns ingen allmän bestämmelse i artikel 10 eller artikel 11 som säger "produktpasset måste finnas på alla EU-språk". Vad som däremot finns är att de exakta informationskraven per produktgrupp fylls i genom delegerade handlingar, baserat på de allmänna kraven från artiklarna 5 till 7 i ESPR. Det betyder att språkkravet inte är enhetligt i basförordningen utan kan fastställas produktgrupp för produktgrupp.

Språkval följer produktgruppen, inte ett fast EU-schema

För ett företag med 10 till 100 anställda som säljer produkter i flera kategorier — till exempel hushållsapparater och byggmaterial — innebär detta att språkkravet inte utreds en gång och sedan är detsamma överallt. Den delegerade handling som gäller för textilier kan innehålla en annan språkbestämmelse än den för möbler eller batterier. I praktiken innebär detta att språkfrågan måste klaras ut på nytt varje gång när man läser de regler som gäller för den specifika produktgruppen, i stället för att ha en fast lista över språk för hela sortimentet.

Tillgänglighet av information för den marknad där produkten säljs

Artikel 11 i ESPR handlar om den tekniska utformningen och funktionen av passet, och betonar att informationen måste vara tillgänglig på ett tillförlitligt och åtkomligt sätt för de parter som har rätt till den. Tillgänglighet har också en språkkomponent: information som endast finns på ett språk som slutanvändaren i försäljningsmedlemsstaten inte förstår, är i praktisk mening mindre åtkomlig, även om data är tekniskt sätt kan hämtas av alla. För en tillverkare som säljer i flera medlemsstater innebär detta att hänsyn tas till marknaden där produkten hamnar, även när den delegerade handlingen i sig inte föreskriver en exakt språklista.

Skillnad mellan konsumentinformation och teknisk data för företag

Inte all data i passet är avsedd för samma läsare. Reparationsinstruktioner eller bruksanvisningar är primärt riktade till konsumenten eller slutanvändaren, medan data om materialsammansättning eller överensstämmelse oftare konsulteras av marknadstillsyn, återvinningsföretag eller andra företag. Den skillnaden spelar roll när man överväger vilket språk som är logiskt var: vem som läser vilken del avgör om en översättning är meningsfull. Detta ansluter till frågan vilka uppgifter från passet som får visas, eftersom målgruppen för ett datafält och språkvalet för det är sammankopplade.

Konsekvens mellan pass och övrig produktinformation

I den utsträckning en delegerad handling faktiskt ställer ett språkkrav är det praktiskt relevant att språket i passet överensstämmer med språket för annan obligatorisk produktinformation, såsom bruksanvisningen eller säkerhetsdatabladet som redan levereras på försäljningsmarknadens nationella språk. Ett företag som sammanställer pass för flera produktgrupper gör bra ifrån sig att övervaka denna konsekvens per produktgrupp, i stället för att förutsätta att en översättningsprocess för hela portföljen räcker.

Där det går fel i praktiken

En tillverkare som sammanställer ett pass för första gången tar ofta språket från huvudkontoret eller från den första marknaden som produkten utvecklades för, utan att kontrollera om den delegerade handlingen för denna produktgrupp kräver något annat.

En importör som marknadsför produkter via distributörer i olika medlemsstater förutsätter ibland att leverantören redan har sett till rätt språkversion, medan ansvaret för passet formellt ligger på den part som marknadsför det i EU.

För en produktlinje som säljs både till konsumenter och yrkesmässiga köpare glöms det ibland att konsumentinriktade delar — såsom reparationsinformation — har en annan språkkänslighet än tekniska specifikationer som främst konsulteras av fackmän.

Ett företag som låter en extern part utarbeta passet kontrollerar ibland inte om översättningen överensstämmer med källtexten när en korrigering senare genomförs, vilket gör att språkversionerna skiljer sig — en risk som är nära relaterad till frågan hur ett fel i ett redan publicerat pass rättas till.

För en produktgrupp där den delegerade handlingen ännu inte är slutgiltig läggs ibland ett språkval för tidigt in i systemet, vilket senare kräver omarbetning när den slutgiltiga texten avviker från antagandet.

Vad ni kan dokumentera

Per produktgrupp källan till den tillämpliga delegerade handlingen och det språkkrav som ingår i den, inklusive rådfrågningsdatumet.
En översikt över de medlemsstater i vilka produkten säljs, kopplad till det språk i vilket motsvarande passuppgifter görs tillgängliga.
En intern skillnad mellan datafält som primärt är avsedda för konsumenten och fält som främst konsulteras av företag eller tillsyn, som grund för språkvalet per fält.
En översättningsprocess med kontroll av konsekvens mellan källtext och översättning, inklusive en dokumenterad arbetssätt för när en rättning i en språkversion ska genomföras.
En referens till källan som användes för att fastställa vilka data som ska finnas i passet, så att den översatta och ursprungliga versionen är innehållsmässigt överensstämmande.
En fast överenskommelse om vem inom organisationen som ansvarar för att hålla varje språkversion uppdaterad, i samband med de allmänna överenskommelserna om hur aktuell informationen i passet måste vara.

Detta är inte juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om den lagstiftning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till er situation. Vid tvivel om er eget fall rådfrågar ni en jurist eller tillsynsmyndigheten.

Skrivet med AI baserat på källorna ovan, kontrollerat av en människa den 2026-09-05. Stämmer något inte? Låt oss veta — korrigeringar får företräde.