Får jag förstöra osåld lagerbehållning av produkter?
Förstöring av osåld lagerbehållning begränsas
För närvarande får osåld lagerbehållning i de flesta fall fortfarande förstöras, men ESPR (förordning (EU) 2024/1781) bygger upp ett ramverk som förbjuder detta för allt fler produktgrupper. Förordningen själv talar inte om ett enda omfattande förbud som gäller omedelbar för alla produkter. I stället fastställer den grunden: Europeiska kommissionen ges befogenhet att för varje produktgrupp bestämma att förstöring av osåld konsumtionsgods inte längre är tillåtet, och tvingar företag att redan nu ge transparans om vad de gör med osåld lagerbehållning. Textilier och skodon är de produktgrupper som först är utpekade i förordningen för ett förbud; för andra produktgrupper måste det fastställas separat.
För vem detta gäller och för vem det inte gäller
Regelverket påverkar tillverkare, importörer och andra marknadsaktörer som för konsumtionsgods på EU-marknaden och som gör sig av med eller låter förstöra återstående, osåld exemplar. Det gäller alltså nya produkter som aldrig har nått en konsument — överskott, returer som betraktas som nya, säsongslagerbehållning som inte såldes. Det gäller inte produkter som redan har använts av en konsument och lämnas in som avfall; för dessa gäller andra regler, såsom avfallsregelverket eller produktspecifika regimer som för elektronik eller batterier. Produkter som måste dras ur omsetningen av säkerhets- eller överensstämmelseskäl faller också utanför detta ramverk: dessa får överhuvudtaget inte förbli i omlopp, oavsett vad ESPR säger om förstöring av osåld lagerbehållning.
Det är också viktigt att notera att skyldigheterna inte automatiskt gäller för varje företag och varje produktgrupp. Förordningen föreskriver ett undantag för mikro- och små företag och en övergångsbestämmelse för medelstora företag. Den som tillhör dessa kategorier faller alltså (tillfälligt eller permanent) utanför de strängaste skyldigheterna, även om produkten själv — såsom textilier eller skodon — är utpekad.
Vad som redan är fastställt och vad som ännu måste fyllas i
När ett förbud för en specifik produktgrupp faktiskt ska gälla beror på angivelsen som är eller blir fastställd för den produktgruppen. För textilier och skodon är denna angivelse redan införlivad i förordningen själv; för andra produktgrupper måste kommissionen göra det separat via en delegerad handling. Ett konkret datum då förbudet för en viss produktgrupp träder i kraft, och den exakta avgränsningen av vilka företag som är undantagna eller inte, finns alltså för varje produktgrupp i förordningen och motsvarande genomförandetext själv. Fram till det ögonblick då en produktgrupp är utpekad och motsvarande skyldighet träder i kraft, ändras ingenting i praktiken för den gruppen när det gäller vad som är tillåtet eller inte tillåtet med osåld lagerbehållning.
Det som redan gäller är skyldigheten att ge insyn: marknadsaktörer som omfattas av regelverket måste offentliggöra information om mängderna osåld konsumtionsgods som de gör sig av med och anledningen till detta. Denna transparentskylighet är avsedd att göra synligt hur ofta och varför förstöring fortfarande äger rum, även innan ett hårt förbud träder i kraft för en produktgrupp.
Vad detta betyder i praktiken
För den som nu sitter med osåld lager är det första steget att kontrollera om produkten tillhör en produktgrupp för vilken ESPR redan har en beteckning — textilier och skodon är det tydligaste exemplet. Om så är fallet är det andra steget att se om det egna företaget faller under undantaget för mikro- eller små företag, eller under övergångsregeln för medelstora företag; det avgör om skyldigheterna redan gäller eller ännu inte. Det tredje steget är att kontrollera om det redan finns en rapporteringsskyldighet för utrangerad osåld lager, oavsett om själva förbudet att förstöra redan gäller — denna transparentvårdsskyldighet kan nämligen gälla tidigare än själva förbudet. Slutligen är det lämpligt att beakta inriktningen för regelverket: även produktgrupper som ännu inte är betecknade kan bli det i framtiden, vilket innebär att en affärsmodell som bygger på att förstöra överskott på sikt kan möta begränsningar, även utanför textilier och skodon.
Där detta följer från: artiklarna 23 till och med 26 i ESPR
Denna regel är fastslaget i artiklarna 23 till och med 26 i ESPR (Förordning (EU) 2024/1781), som tillsammans utgör ramen för att förhindra förstöring av osåld konsumtionsvara: befogenheten att beteckna produktgrupper, undantagen för mindre företag, rapporteringskravet och bestämmelserna om omprövning av ramen.
Vad som ska göras
Kontrollera om den egna produkten tillhör textilier eller skodon, eller till en annan produktgrupp som redan har betecknats genom en delegerad handling, och kontrollera den egna företagsstorlek mot undantagen för mikro-, små och medelstora företag. För exakt status för en produktgrupp och aktuell status för de delegerade handlingarna, se texten i ESPR själv via källan nedan, och beakta vid osäkerhet om den egna situationen att konsultera en rådgivare som kan granska de aktuella tillämpningsreglerna mot den specifika produkten och företaget.
Var detta baseras på
Förordningen själv finns på EUR-Lex. Vi hänvisar för varje påstående; ni behöver inte tro på oss.
Vad du konkret måste göra
ESPR (förordning (EU) 2024/1781) reglerar i artiklarna 23 till och med 26 något som står åtskilt från själva produktpasset, men som är nära förknippat med det: att förhindra förstöring av osålda konsumtionsvaror. För en del av de företag som kommer att hantera produktpass gäller denna förordning således på två fronter — datakraven på produkten och reglerna för vad som får hända med en produkt om den inte säljs.
Vad som förväntas av dig
Transparens angående osålda lagerbehållning
Artikel 24 i ESPR förpliktar vissa företag att offentligt redovisa hur många osålda konsumtionsvaror de förstör och vad som har hänt med dem. För ett företag med 10 till 100 anställda innebär detta i praktiken att det måste finnas en administration som håller förstörd lagerbehållning separat som kategori — inte bara "avskriven lagerbehållning" i bokföringen, utan specifikt de partier som har förstörts, med antal och anledning. Utan denna registrering finns det ingenting att rapportera om en offentliggöringsskyldighet uppstår.
Eventuellt förbud mot förstöring för specifika produktgrupper
Artikel 23 i ESPR ger grunden för att för specifika produktgrupper fastställa ett förbud mot förstöring av osålda konsumtionsvaror. Detta förbud gäller inte automatiskt för alla produkter; det fastställs per produktgrupp genom delegerade akter som även reglerar själva produktpasset. För ett företag innebär detta att frågan "får jag förstöra detta" inte kan besvaras på allmän basis, utan måste undersökas per produktgrupp. Kläder och skodon är redan nämnda i förordningen själv som exempel på en sektor där detta är känsligt, men den slutgiltiga listan över obligatoriska produktgrupper följer av genomföranderegleringen.
Underbygga undantagsgrunder
Artikel 25 i ESPR anger grunder på vilka ett undantag från ett förstöringsbefrielse är möjligt, till exempel vid säkerhetrisker för produkten. För ett företag som på grund av sådant undantag ändå fortsätter till förstöring innebär detta att det måste finnas ett dossier som underbygger detta val — inte som en formalitet i efterhand, utan som dokumentation när beslutet fattas. Vid en kontroll är "vi fann det inte längre säljbart" en annan berättelse än ett dossier med en konkret säkerhetsbedömning.
Rapporteringsskyldigheter baserade på tröskelvärden
Artikel 24 i ESPR kopplar en del av skyldigheterna till företagets storlek; mikroföretag och små företag är delvis undantagna. För ett företag med 10 till 100 anställda är detta en punkt att undersöka noggrant, eftersom företagets egen storlek avgör om den fulla skyldigheten gäller eller en lättare form. Det är inte något att avgöra på känsla — förordningen själv arbetar med formella definitioner av företagsstorlek som inte helt sammanfaller med endast antalet anställda.
Där det går fel i praktiken
En första situation som ofta återkommer: ett företag förstör en sändning returvaror eftersom försäljning inte längre är lönsam, utan att kontrollera om produktgruppen nu faller under ett förstöringsbefrielse. Detta befrielse införs nämligen per produktgrupp och per delegerad akt, ofta samtidigt med kraven på produktpasset för samma grupp — den som redan följer det senare missar ofta det första ändå.
En andra situation: det finns ingen separat registrering av förstörd lagerbehållning, bara en bokföringsmässig avskrivning. Vid den tidpunkt då offentliggöring efterfrågas kan det då inte längre rekonstrueras hur många exemplar som exakt har förstörts och varför.
En tredje situation: en undantagsgrund dokumenteras först i efterhand, efter en fråga från en tillsynsmyndighet, i stället för när beslutet själv fattas. Det gör dossieren sårbar, även om förstöringen faktiskt var berättigad.
En fjärde situation: lagerbehållning som redan har legat på hyllan innan reglerna för en produktgrupp träder i kraft granskas inte separat. Frågan vad man ska göra med lager som redan finns på plats när reglerna träder i kraft blir då plötsligt aktuellt vid en tidpunkt då det inte finns tid att utreda det noggrant.
En femte situation: ett företag tror att reglerna endast är relevanta om den digitala produktpasset för den egna produktgruppen redan är obligatoriskt, medan artikel 23 till och med 26 har en egen tidslinje och egna delegerade handlingar, oberoende av krav på dataöverförare.
Vad ni kan dokumentera
- En överblick per produktgrupp om det finns eller kommer att finnas ett förbud mot förstöring, med källhänvisningen i den berörda delegerade handlingen.
- En separat registrering av förstörd ej såld lager: antal, datum, produktgrupp och anledning till förstöring.
- En dokumentation per undantagsfall, upprättad vid tidpunkten för beslutet, med den konkreta grund från artikel 25 i ESPR som anses vara tillämplig.
- En kontroll av den egna företagsstorleken mot de definitioner som förordningen använder, för att fastställa vilken skyldighet från artikel 24 som är tillämplig.
- En procedur för returer och överskottslager, så att förstöring inte blir standardlösningen innan alternativ har övervägts.
Detta ämne berör i praktiken ofta samma frågor som resten av den digitala produktpassets-dokumentationen. Den som ännu måste avgöra om den digitala produktpasset för de egna produkterna kommer att gälla, gör klokt i att kombinera den utredningsuppgiften med frågan om det även för samma produktgrupp kommer ett förbud mot förstöring — båda följer från samma förordning och ofta från samma delegerade handlingar. Och för den som undrar vad en tillsynsmyndighet faktiskt kräver vid en kontroll: vad en tillsynsmyndighet frågar vid en kontroll av produkter ger en bild av den typ av dokumentation som förväntas, vilket även gäller för administrationen kring förstöring och undantag.
Detta är inte juridisk rådgivning. Den här sidan ger allmän information om den lagstiftning som denna plattform handlar om. Vi känner inte till er situation. Vid tvivel om er eget fall rådfrågar ni en jurist eller tillsynsmyndigheten.
Skriven med AI baserat på källorna ovan, kontrollerad av människa den 2026-08-22. Stämmer något inte? Låt oss veta — korrigeringar får företräde.