En förordning gäller omedelbar i varje medlemsstat utan att ett land behöver först omvandla texten till egen lagstiftning. Det innebär att reglerna för det digitala produktpasset i Tyskland, Frankrike eller Polen är sakligt desamma som i Sverige. Det som skiljer sig åt mellan länderna är vem som kontrollerar att ett företag följer reglerna: den utsedda tillsynsmyndigheten, tillsynsmetoden och det praktiska handläggandet av anmälningar är en nationell angelägenhet.
För ett företag som säljer produkter i flera EU-länder innebär detta att det inte finns en central europeisk myndighet som kontrollerar allt. Varje medlemsstat utser sin egen marknadstillsynsmyndighet, och denna utövar tillsyn över produkter som förs ut på marknaden i det landet eller görs tillgängliga där. Det är ingen ny princip — det är samma system som redan längre finns för produktsäkerhet i allmänhet — men det är väl värt att beakta när en produkt släpps på marknaden i flera länder.
En förordning, olika tillsynsmyndigheter
Tanken bakom detta är att marknadstillsynen i EU är organiserad per medlemsstat, med samarbete och informationsutbyte mellan tillsynsmyndigheterna sinsemellan. Sverige har för detta ändamål egna utsedda myndigheter; andra länder har sina egna motsvarigheter, ofta med ett annat namn och ett annat arbetssätt. De befogenheter som följer av förordningen gäller överallt likadant, men sättet på vilket en tillsynsmyndighet handlar enligt dessa — vilka produkter som får prioritet, hur en kontroll genomförs, vilket språk som används — är nationellt utformat.
För en tillverkare eller importör innebär detta framför allt att frågan "vilken tillsynsmyndighet bör jag beakta" inte har något fast svar. Det beror på i vilket land produkten säljs och, vid osäkerhet, vilken myndighet i det landet som är utsedd som behörig myndighet för aktuell produktgrupp. Vid frågor om den egna situationen är den behöriga tillsynsmyndigheten i aktuellt land den rätta kontaktpunkten, inte en allmän förklaring på internet.
Det som förblir oförändrat, oavsett land
Det som inte skiljer sig åt mellan länder är själva passets innehåll och de uppgifter som måste finnas i det. Förordningen beskriver vilken information ett produktpass minimalt måste innehålla, och dessa krav gäller överallt i EU på samma sätt. Ett produktpass som uppfyller de europeiska kraven behöver alltså inte omarbetas per land med annat innehål. Det som kan skilja sig åt är språket för viss konsumentinformation och ibland tilläggsgarantier på nationell nivå som ligger utanför förordningen för specifika produktgrupper.
För den som vill kontrollera detta för sina egna produkter finns i översikten per ämne i kunskapsbanken per produktgrupp vad som står i den officiella texten, med en hänvisning till själva källan.
Försäljning över gränser och tillsyn
Tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater samarbetar med varandra och utbyter information, just för att produkter fritt rör sig över den inre marknaden. En observation som uppkommer i ett land kan därför också vara relevant för ett annat land där samma produkt säljs. Det är ingen anledning till oro, men väl en god anledning att hålla uppgifterna i passet konsistenta och aktuella i alla länder där ni är verksamma. Ett föråldrat eller ofullständigt pass märks lättare, oavsett i vilket land det sker.
För företag som säljer via flera distributionskanaler eller plattformar i olika länder är det också bra att veta att rollen som "leverantör" — den som är ansvarig för att göra passet tillgängligt — inte tilldelas på nytt per land. Den rollen följer av förordningen själv och ändras inte beroende på vilket land produkten hamnar i.
Praktiskt: vad betyder detta för er administration
I praktiken innebär det att ett väl inrättat produktpass, med rätt uppgifter och en fungerande QR-databärare, i princip kan användas för försäljning i flera EU-länder. Det är framför allt miljön runt omkring — språk, ytterligare nationella krav och tillsynsmyndigheten som ni eventuellt har att göra med — som kan skilja sig åt per land. Företag som hanterar sina pass via en plattform har då fördelen att ändringar genomförs på ett ställe i stället för att upprepas per land.
Om ni vill veta hur denna process ser ut i praktiken kan ni läsa om hur vi samlar in uppgifterna för passet hur uppgifterna registreras och lagras, oavsett i vilka länder produkten slutligen säljs.
Håll dig till källan, även över gränserna
Eftersom detta ämne kan skilja sig åt per produktgrupp och per land är det klokt att inte förlita sig på allmänna antaganden vid osäkerhet. Den officiella texten i förordningen är vägledande för alla, och den behöriga tillsynsmyndigheten i aktuellt land är rätt adress för frågor om tillämpning där. En jurist med erfarenhet av internationell lagstiftning kan hjälpa till om situationen är specifik nog för att fråga om råd.
Vill ni själva först få en uppfattning om vad som gäller för era produkter och era försäljningsländer? Då kan ni få en första indikation i några frågoreller vända er till svar på frågor som återkommer oftare. Den gratis snabbgranskningen ger er utan förpliktelser en första överblick över var ni står.